Duellen

De tre senaste säsongerna har antingen Åland United eller PK-35 korats till mästare i Damligan i fotboll. Nåt av lagen kommer också att vinna titeln 2012. Formen talar för PK-35 men programmet, om nu inte talar för, så tänder det åtminstone en viss förhoppning hos, Åland United.

Men United har inte avgörandet i egna händer, trots att matchprogrammet är ljuvligt med tre hemmamatcher kvar att spela.

Om så Manya Makoski öser in fem mål i snitt på de återstående fyra matcherna så behöver det inte nödvändigtvis räcka. Trots att United har seriens bästa försvar och målfarligaste anfallsgarde ligger PK-35 alljämt två poäng före i tabellen. I två av lagens tre inbördes möten hittills i år har PK-35 vunnit med 1-0 och det är mycket tack vare dessa två insatser som Vandalaget befinner sig där de gör ju

Den tredje matchen vann ÅU med 3-1.

Att PK-35 nollat United två gånger under en och samma säsong är nästan värt ett FM-guld i sig. Stryker man två av de tre drabbningarna mot PK-35 har åländskornas offensiv ett målsnitt på 4,4 baljor i de övriga 21 matcherna. Ruskigt bra.

Men PK-35 har ett problem under hösten som talar för ett eventuellt andra åländskt FM-guld genom tiderna. Från den 22 september framåt spelar amatörlaget PK-35 sex matcher på 22 dagar och tvingas dessutom resa till Björneborg, Uleåborg och Frankrike längs med vägen. Cupfinalen mot Pallokissat, Europa Cup-äventyret med dubbelmöte mot världens bästa klubblag Lyon OCH ligaslutspurten med en flock med jagande åländskor hack i häl är ingen avundsvärd uppgift.

PK-35 har vunnit FM-guld de två senaste säsongerna. År 2010 firade man på Åland, år 2011 firade man i Karleby och om allt går väl får laget fira i Uleåborg den 13 oktober 2012.

Upplagt för en rafflande damfotbollsduell i höstmörkret.

Initiativet ligger hos PK-35.

Hoppet lever på Åland.

matchprogrammet:

PK-35:

22 september, NiceFutis vs PK-35 (liga)
26 september, PK-35 vs Lyon (WUCL)
30 september, PK-35 vs Pallokissat (cupfinal)
3 oktober, Lyon vs PK-35 (WUCL)
9 oktober, PK-35 vs HJK (liga)
13 oktober, ONS vs PK-35 (liga, sista omgången)

Åland United

22 september, Åland United vs ONS (liga)
29 september, Åland United vs TPS (liga)
6 oktober, Pallokissat vs Åland United (liga)
13 oktober, Åland United vs Ilves (liga)

ps. Tidigare felaktigheter i blogginlägget tillrättavisade av @bredbacka via twitter.

Posted in Damfotboll, Sporten | Kommentering avstängd

OS börjar vara över

Klockan 19.30 finländsk tid går mitt sista inslag från London ut i TV-nytt. Skönt är ordet.

Det har varit en otrolig upplevelse att vara med om ett OS, det har hänt mycket och samtidigt som det varit tungt har det varit roligt.

Nu då målet hägrar känns det bra att åka hem men samtidigt vemodigt då nyhetsgänget, jag, Nora Kajantie och Meira Valtonen har haft det roligt då inslagen har gjorts.

Vad blir då kvar efter OS? Jag den frågan försöker jag svara på i inslaget.

För mig personligen är jag en erfarenhet rikare och det jag kommer att minnas med London och OS var glädjen bland idrottarna, åskådarna, organisatörerna och journalisterna.

Det här var mitt första OS och får se om det blir fler.

Over and out!

Posted in Sporten | Kommentering avstängd

De bästa namnen i OS

Varje OS stöter man på några namnmonster/namnskönheter. I OS i Peking fastnade jag för Anastassiya Pilipenko och Raul Spank. OS i London har visat sig vara vassare. Åtminstone i den här kategorin.

Här är min top 3:

1. Galen Rupp – Ett ”p” till och då skulle det vara helgalet.
2. Destinee Hooker – På riktigt. Jag måste utgå från att Destinees föräldrar var höga både före, under och efter dopet.
3. Mumin Gala – Nästan för bra för att vara sant. Men det är sant!

Nu har jag garanterat missat många andra som kunde tänkas gå in på listan. Kom gärna med egna förslag! Reviderar och utökar gärna en ranking så underhållande som denna.

Posted in OS 2012 | 1 Comment

Ett handbollsreportage i bild och ljud

Där jag bor finns ingen handboll. Där finns massvis med händer och en hel del bollar, men ingen Österbottning har någonsin förstått att kombinera dessa två saker. Därav var jag också blygsamt bevandrad i grenens finesser och fascination när jag gav mig ut på karriärens första och eventuellt enda handbollsreportage.

Så mycket visste jag att Sverige och Ungern möttes och att arenan vad den tidigare baskethallen. På vägen till hallen gick jag förbi ungersk TV och insåg att det är ett gäng med vinnarskallar som Sverige ställs emot.

Väl framme i hallen inleddes en intensiv kamp mellan två välspelande lag. Den ungerska superstjärnan Nagy var värdelös medan bägge målvakterna storspelade. Sverige ledde drabbningen med tre bollar i paus och vann sist och slutligen med 27-26 efter en fin insats. Läktarkampen vann svenskarna också, såväl bland publiken som på pressläktaren.

View from the top

Min vän och kollega Kristian Karlsson satt i hallen och refererade matchen. Efter drabbningen var han svettig och nöjd, och dessutom taggad inför den andra semifinalen. Kristian, precis som alla andra förståsigpåare på arenan pratade om Kroatien-Frankrike som den moraliska finalen och det faktum att vem Sverige än möter så gäller dom som rejäla underdogs. Visste ni förresten att Kristian spelat en korv i Buu-klubben?

När matchen var slut hade Sverige alltså vunnit och tagit sig till OS-final. Alla ropade och tyckte det var mycket roligt och allmänt skoj. Försökte lokalisera svenska kungen, men är inte säker på att Hans Majestät var i byggnaden. Hur som helst, segerscenerna ville aldrig ta slut då Sverige bokade en plats i finalen för första gången på 12 år.

I intervjuzonen inledde kramkalaset då SVT, SR, BBC, NRK och Yle Sporten (läs: jag) ville ha kommentarer av glada svenska vinnare. Ungrarna var sura och gick med hängande huvuden till omklädningsrummen. Deras tränare, som jag sett spela en av Tonys polare i The Sopranos tidigare, svarade tappert på varför nationens handbollsherrar inte tog det där sista steget.

Lyssna på en intervju med Jonas Larholm här –> http://soundcloud.com/aacuz78/jonas-larholm

Lyssna på intervju med Ola Lindgren här –> http://soundcloud.com/aacuz78/ola-lindgren

Kungen i matchen och min ”Man of the Match” var onekligen Mattias Andersson, han svenska målisen. Döm om min chock att han startade, eftersom Johan Sjöstrand hade gjort en kanoninsats i Danmark-matchen (den andra av tre handbollsmatcher jag sett i London, och samtidigt i hela mitt liv för den delen). Men Andersson visade sig vara helt rätt drag i mål för svenskarna. Hans tyska var dessutom klockren.

Efter matchen fick jag också en pratstund med Magnus ”Slangen” Wislander. Slangen nonchade mig första gången, men envis som jag är häckade jag utanför toaletterna vid presscentret och fick napp på mitt andra försök. Wislander var nöjd och glad. Han var dessutom på toaletten samtidigt med Kristian Karlsson (se ovan) och jag gick chansen att fråga Kristian helt uppriktigt och ärligt utan baktanke: ”Såg du Slangen?”….

Lyssna på intervjun med Wislander –>   http://soundcloud.com/aacuz78/magnus-wislander

Väl ute från arenan var Olympic Park fullt av kroatiska och franska fans, som alltså laddade för den moraliska finalen. Där fanns också en hel klunga av svenska supportrar som troget väntade på sina hjältar vid spelarutgången – en spelarutgång där spelarna faktiskt kom ut och beblandade sig med sina supporters. En allmänt skön stämning rådde bland de tillresta handbollsvännerna och jag såg en vikingahatt och en kille som var skrämmande lik Markoolio.

In alles var handbollsupplevelsen gemytlig, resultatet ur ett nordiskt perspektiv behagligt och erfarenheten som journalist ovärderlig.

Tack och förlåt.

 

Posted in Sporten | Kommentering avstängd

London så mycket mer än bara OS

OS är stort och då fem dagar återstår av tävlingarna fortsätter London visa upp sin vackraste sida.

Som min kollega Koivukangas skriver är människorna glada, gästvänliga och hjälper gärna till då man har frågor. Det känns verkligen inte påklistrat men kan förstås bero på min akkrediteringsbricka jag går omkring med runt halsen.

Men London är så mycket mer än bara OS. Då jag under veckoslutet hann ha ett par dagar ledigt bekantade jag mig med Soho där restaurangerna, pubarna, caféerna och teatrarna tävlar om besökarna. Stämningen är så där passligt bohemisk blandat med storstadspuls och luften nästan vibrerar då folk trängs på de små gatorna.

Stämningen är på topp och om man besöker London är Soho ett måste. Där hittar man mystiska hippiebarer som bjuder på organisk mat och för dem som gillar mexicansk mat rekommenderar jag varmt Wahaca som med sina kaktustacos gör mig varm i hjärtat.

Metron löper bra trots farhågorna men då jag velat bekanta mig med staden på riktigt har jag promenerat och visst är det något speciellt med staden som en gång var huvudstad i ett imperie där solen aldrig gick ner.

Så med fem dagar kvar av OS börjar det kännas vemodigt samtidigt som det är roligt att komma hem. Det jag nog kommer att sakna mest är den pulserande staden, människorna och vänligheten som visade sig överallt.

Posted in Sporten | Kommentering avstängd

I’ll write this in english, m’kay?

Jag är glad. I am happy. Orsaken att jag är happy is att the engelsmännen are so happy. Jag var ute och spatserade hela gårdagen and walked thru Hyde Park medan the mens triathlon was being contested. The parken was loaded with människor. Happy människor.

Everyone had a leende on their läppar and the stämningen was really relaxed. People were sitting on filtar, having picknickmat and just genally enjoying the sommaren and the faktum att deras stad ännu i några dagar får vara värd för OS.

Londonborna verkar really älska sin city och det faktum att they have the olympics in town. Dessutom har andan säkerligen fått en skjuts upward, due to the fact that Team GB have been absolut strålande i nästan event som event.

20120808-070217.jpg

Walking thru the shoppingkvarteren I also got to uppleva den sanna och genuina andan av brittish hospitality och servicebenägenhet. Jag har aldrig blivit så väl taken care of någonstans, ever. Inte påklistrat, inte framtvingat, just pure and genuin vänlighet, artighet och very high mysfaktor. The fact that the folket som jobbade at the shops I visited varso wonderfull saw me seriously overspend my souvenirbudget.

Jag är anglofil sedan många år tillbaka med Tolkien, Churchill och Jane Austen som husgudar. Mitt sjukliga intresse för engelsk klubbfotboll, imperiets rika och fascinerande history is allready well documented.

You, så att säga, had me att hello.

So dear London, I think I… I think I love you. But jag måste försäkra mig om att så är fallet. That’s why you will be seing mera av mig i framtiden. Much mera.

Jag älskar inte the crowds at an undergroundstation during rush hour. I do not love the mängden av fett in all the food you prepare. Jag älskar inte era hot and cold watertaps, era hotelrooms designed for hobbits or er oförmåga att adapt to the world around you in simple issues like
passports, currency and eletrical ström.

But I love you.

YOU.

Maybe it’s because you are londoners.

Posted in OS 2012 | Kommentering avstängd